Detta är den andra låten med Harry som jag håller på att prodda. Denna kom att bli mycket mer avancerad än Glowing in the dark. Harry ville att den skulle låta som om Tom Waits gick bärsärkargång på en skrotgård. Han ville också att diktaturstats marschljud skulle ligga som ett skön takthållare genom hela låten. Detta var ju såklart en svår nöt att knäcka, men man ger ju inte upp i första taget. Jag funderade lite, men sen ringde jag ordföranden i organisationen Producenter utan gränser; Roffe Boston. Roffe tar sig alltid tid och rekommenderade att jag skulle lägga ut en träskiva på golvet, micka upp den och sen stampa med olika typer av skor. I slutet skulle jag lägga ihop alla stampljuden i Cubase och vips skulle jag ha en skön marschmatta.
Jag gjorde så gott jag kunde och vände upp och ner på vårt tv-bord som fick utgöra underlaget. Jag mickade därefter upp den yta som skorna skulle stampas emot. Efter detta var det bara att ta fram alla kängor och gympaskor ur garderoben och stampa dem mot underlaget så taktfast som möjligt. Eftersom jag var tvungen att sköta inspelningen fick Helga den stora äran att sköta stampningen. Något hon gjorde med bravur. Andra inslag in låten var ståbas. Inte helt lätt att fixa då jag inte äger någon. Jag fick istället improvisera och använde Helgas cello som bas och det blev faktiskt rätt bra. Detta var det svåraste i inspelningsprocessen med den här låten. I låten förekommer också gitarr, Tom Waits-inspirerade trummor samt en konserttrumma från en symfoniorkester. Det ska bli intressant att höra hur det här kommer att falla ut efter mixningen.
/Atlas
2 kommentarer:
Det värmer ett fruset producenthjärta att se att du kommit loss med proddandet igen och tar ut svängarna rejält. Det är nästan så man får en liten tår i ögonvrån.
/Producenten utan gränser
PS Förutom att du ser ut som en sju mil lång skäggsjas så har du mikat cellon fel. Sätt miken närmare stallet, klipp mellanregistret på mixerbordet så får du mer av cellons naturliga ljud DS
Skicka en kommentar