Tuffa tider för personer som bor i hyresrätt

Idag damp det ner något mycket obehagligt i min brevlåda. Det var ett brev från Hyresgästföreningen som ville informera mig om att det kan bli tuffa tider framöver. Enligt Hyresgästföreningen har de privata fastighetsägarna anmält den svenska bostadspolitiken och allmännyttan till EU-kommissionen. Kommer det visa sig att den svenska bostadspolitiken strider mot EU:s stadsstöd och konkurrensregler, ja då kommer vi som bor i hyresrätt sitta duktigt i skiten. Detta innebär att marknadshyror kommer att införas och det går ut på att hyrestaket försvinner och att den person som kan tänka sig betala högst hyra får lägenheten. De hyresgäster som känner sig allra svettigast är förstås de som bor i storstäderna, men det är inget som säger att det inte skulle drabba de som bor i mindre städer också. Tanken med att införa marknadshyror är att man på så sätt ska få bort de värsta bostadsköerna. Klart som fan att det inte kommer finnas några bostadsköer när endast en minoritet kommer att ha råd att bo centralt. Detta kommer naturligtvis innebära att boendesegregationen i vårt samhälle kommer att bli värre, då inga låg- eller medelinkomsttagare kommer att ha råd att bo i centrum. Jag tycker att detta förslag från våra styrande är lite konstigt, då Alliansen och kanske främst då Kd ville slopa fastighetsskatten. Slopandet av fastighetsskatten skulle bl.a. innebära att gamla människor som bor i värdestigande villor skulle kunna bo kvar. Detta tycker jag är jättebra. Med detta i bakhuvudet förstår jag inte hur samma krafter vill införa marknadspriser på hyresrätter. Detta skulle kunna innebära att gamla människor som bor i centralt belägna hyresrätter skulle behöva flytta då de möjligtvis inte kan betala en hyra som kanske har stigit med 40-60%.

Ordning och reda

Jag och Helga Valgus har pratat hur länge som helst om att sortera och göra fint i våra bokhyllor. Igår så blev det tillslut verklighet av det hela. Då vi har två bokhyllor kom vi överens om att vi skulle organisera varsin. Jag visste exakt hur jag ville ha det i min. Då man snart är färdigutbildat bibliotekarie kan man självklart inte ha en bokhylla som ser ut som kriget. Nä, det var bara att plocka ut alla böckerna och lägga dem på golvet och efter detta skriva små lappar med SAB-systemets huvudklasser på och placera ut dem på en större yta. Det naturliga steget var efter detta att gå igenom samtliga böcker och placera dem i rätt huvudklass. Ibland fuskade jag lite och tjuvkikade på hur Libris hade gjort. Men nu när jag står och begrundar mästerverket är jag övertygad om att jag har stans finaste bokhylla och känner att det lätt var värt de tre timmar jag lade ner på det.

Jag lever...

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev här i bloggen. Nä, jag har inte varit upptagen bara oinspirerad. Egentligen finns det inte så mycket att berätta. Allt är precis som vanligt. Jag har varit sjuk igen och det var grymt jobbigt. Mest feber samt en åkomma som en kraftig dos Imodium tog död på. Jag har även varit en sväng i Karlskrona och hälsat på Carlito, men tyvärr så var det just då jag blev sjuk och detta innebar att jag mest låg i hans psoriasissjuka skinnsoffa och kollade på Simpsons. Trots att jag inte var helt frisk hade jag en trevlig tid i Blekinge. Det är alltid trivsamt att hälsa på Carlito i och med att han är en mycket trevlig person samt att man har möjligheten att utnyttja hans till bristningsgränsen teknikutrustade lägenhet. Jag passade även på åka till mitt bardoms småland och överraska min mamma på hennes födelsedag. Hon blev grymt paff. Det var skoj…
Sista tiden har jag annars mest irriterat mig på Melodifestivalen. Jag irriterar mig på det varje år, ändå kollar jag. Jag antar att det som lockar mig är att höra exakt hur dåliga låtarna är. För er som också är trötta på melodifestivalbjäffset kan jag rekommendera några låtar som kanske kan fungera som motgift.

Desperados waiting for a train – Guy Clark.
King Harvest - The Band.
Evacuation of the West – Bruce Springsteen.
Song for you – Gram Parsons.
Willie And Laura Mae Jones - Tony Joe White.

Drömmar

Ok, alla drömforskare. Här har ni ett exemplar som borde sitta i en monter på ett dröminstitut med röda sammetsband runt. Jag har inte berättat det för många, men jag drömmer de mest sinnessjuka drömmar man kan tänka sig. Det kan vara allt från att jag står och tittar på en nära släkting som hänger och dinglar i vedboden eller hur jag på ett heterodiegetiskt sätt ser hur geléhallon studsar runt genom ett tecknat landskap och där rakblad hänger över varje hallon och efter ett tag börjar dela dem på mitten. Du kan ju förstå att jag vaknar upp och ser ut som ett frågetecken ibland och undrar – Vad fan ska det här betyda?
Inatt har jag inte drömt riktigt så sinnessjukt (för att vara mig). Jag drömde att jag var i Karlskrona och att melodifestivalen var i stan. Jag, Helga Valgus och Leif Pagrotsky hade gått in till O’Learys (Där det låg innan de flyttade). Väl där stötte vi på några killar som bestämt sig för att bråka med oss eller framförallt mig. Vid bordet jag satt fanns också en person som jag på nått sätt kände. Jag frågade om hans hjälp i fråga att spöa idioterna och han var inte svår. Tillsammans gick vi fram till dem och alla utom en lade bena på ryggen. Jag och framförallt Helga Valgus gav honom kungligt med spö. Efter ett tag satt vi och inväntade polisen som skulle komma och gripa oss för misshandel. När väl poliserna kom satte man nästan skrattet i halsen. De hade skickat två som såg ut som Kling och Klang som dessutom bar ett par blåa skjortor av finaste sidentyg. De hade dessutom två knappar uppknäppta i halsen så deras snåriga brösthår fullkomligt välde ut. Som grädde på moset hade de den dåliga smaken att krydda det hela med ett par bastanta guldkedjor som nästan begravdes i den snåriga bröstbehåringen. En av dessa visade sig vara sadist som av någon anledning började sänka ner Leif Pagrotsky i ett gigantiskt gyttjehål. Efter detta vaknade jag. Är det någon som vill ge sig på en analys går det bra att lämna ett inlägg på kommentarsidan.