Seger i Stockholm

Äntligen en seger. Senaste tiden har det inte direkt varit en njutning att heja på Kalmar FF. Först en tung förlust på straffar mot alltid svåra IFK Göteborg, sen förlust mot Helsingborg. Sen kom en liten ljusglimt då man slog Elfsborg, men sen fortsatte eländet med uttåg ur UEFA-cupen och sen ett nederlag mot Trelleborg och ytterligare en förlust mot IFK. Idag blev det i alla fall äntligen seger igen och det med 1-0 mot Djurgården. Nu får man hålla tummarna att Änglarna slår Elfsborg på nya Ullevi imorgon. Om så blir fallet ligger Elfsborg tre poäng bakom Kalmar igen och det skulle vara underbart. Eftersom jag bor i Elfsborgsland skulle jag inte klara av att se boråsarna ta hem Lennart Johanssons pokal när Kalmar i stort sätt har legat i topp hela säsongen.
/Atlas

Vad lyssnar du på just nu?

Jag är just nu inne i en fas då jag lyssnar på väldigt mycket musik. Jag tänkte helt enkelt droppa lite namn på vad som spelas i min mp3-spelare just nu. Tipsa gärna mig om musik jag borde kolla upp.
Kolla gärna in: Randy Newman, The Blindboys of Alabama, Teddy Thompson, Old Crow medicine show, Ane Brun, Donny Hathaway, M Ward, Joe Henry, Lambchop, Harry Nilsson, Nelly Furtado, Jackson Browne, Dixie chicks, Gene Clark.
/ Atlas

Tankar om musik

Ah, idag rasslade det till på kontot och plötsligt hade man närmare nio tusen att förfoga över. Eftersom detta är typ den enda dagen på månaden som jag känner mig rik vandrade jag ner på stan för att ta en frukost. Det blev en räkmacka, kaffe mocka och en dagstidning på Orion. Mätt och belåten vandrade jag ut i Borås kroniska regnkaos, men istället för att gå hem tog jag en liten morgonpromenad. Jag satte i hörlurarna till min mp3-spelare, drog min kapuschong över huvud och vandrade iväg. Jag försvann snart in i min egen lilla värld ackompanjerad av ”Girl sailor” med The Shins. Jag tänkte att vad fantastiskt det är med musik, men hur man upplever den annorlunda nu än vad man gjorde för åtta – tio år sedan. Jag minns när jag var runt 20 och precis hade tagit mig ur ett svårt missbruk av symfonirock. Jag kom tillslut till insikt att det viktigaste med musik var att man hade något att säga, något som gick rakt in i hjärtat och då spelade det ingen roll om man var virtuos eller bara kunde två ackord.
Efter att jag kommit till denna insikt började jag absorbera en massa musik som jag inte hade lyssnat på tidigare. Jag kom ihåg hur starkt jag upplevde mycket av det jag lyssnade på. Jag minns hur jag satte i skivan Let’s get it on med Marvin Gaye och att jag någon minut in i låten ”If I should die tonight” inte klarade av att lyssna mer. Det var så överväldigande att jag inte klarade av att ta in mer just då. Jag kunde inte riktigt greppa att det gick att göra så bra musik. För att inte tala om första gången man hörde Pet sounds med Beach boys. Jag hittar egentligen inte ord för den upplevelsen.

Idag är det dock lite annorlunda, gick jag och tänkte. Jag drabbas inte lika hårt av musik längre. Visst, jag kan tycka att en låt är väldigt bra, men jag känner knappast att jag inte klarar av att lyssna färdigt på den p g a dess briljans. Men så plötsligt dyker ett gömt spår upp på från Teddy Thompsons nya skiva och den träffar mitt i prick. Jag känner hur en tår tränger sig fram och rullar längst min ena kind och hela min teori brakar samman som ett korthus. Musiken kan fortfarande ruska om min värld och träffa mig rakt i hjärtat. Jag känner mig upprymd och lättad.
/Atlas

There's No Devil, There's Just Dad When He's Drunk

Detta är den andra låten med Harry som jag håller på att prodda. Denna kom att bli mycket mer avancerad än Glowing in the dark. Harry ville att den skulle låta som om Tom Waits gick bärsärkargång på en skrotgård. Han ville också att diktaturstats marschljud skulle ligga som ett skön takthållare genom hela låten. Detta var ju såklart en svår nöt att knäcka, men man ger ju inte upp i första taget. Jag funderade lite, men sen ringde jag ordföranden i organisationen Producenter utan gränser; Roffe Boston. Roffe tar sig alltid tid och rekommenderade att jag skulle lägga ut en träskiva på golvet, micka upp den och sen stampa med olika typer av skor. I slutet skulle jag lägga ihop alla stampljuden i Cubase och vips skulle jag ha en skön marschmatta.
Jag gjorde så gott jag kunde och vände upp och ner på vårt tv-bord som fick utgöra underlaget. Jag mickade därefter upp den yta som skorna skulle stampas emot. Efter detta var det bara att ta fram alla kängor och gympaskor ur garderoben och stampa dem mot underlaget så taktfast som möjligt. Eftersom jag var tvungen att sköta inspelningen fick Helga den stora äran att sköta stampningen. Något hon gjorde med bravur. Andra inslag in låten var ståbas. Inte helt lätt att fixa då jag inte äger någon. Jag fick istället improvisera och använde Helgas cello som bas och det blev faktiskt rätt bra. Detta var det svåraste i inspelningsprocessen med den här låten. I låten förekommer också gitarr, Tom Waits-inspirerade trummor samt en konserttrumma från en symfoniorkester. Det ska bli intressant att höra hur det här kommer att falla ut efter mixningen.
/Atlas

Nytt försök

Ok, nu är det väl dags att starta upp den här bloggen på nytt. Den har ju legat nere sen i mars-april, men nu ska jag försöka skriva inlägg kontinuerligt.

En liten uppdatering är väl på sin plats. Jag har sen jag skrev sist skrivit färdigt min magisteruppsats i Biblioteks- och Informationsvetenskap. Nu är jag inne på min sista termin som studerande och jag läser nu Musikvetenskap vid Göteborgs Universitet. Kursen har hittills varit rätt lätt och jag har inte behövt anstränga mig så mycket. Detta innebär att jag spenderar mycket tid till att spela in och producera musik. Jag håller just nu på och spelar in en skiva med min gamle kompis Harry. Det finns säkert någon som är intresserad, så jag tänkte skriva om låtarna och hur jag går tillväga vid inspelningen av dessa.

Jag och Harry snackade först om att spela in sex låtar, men sex låtar blev åtta och åtta blev tio och där är vi nu. Jag började med att spela in en låt som heter Glowing in the dark. Låten har en melankolisk och mörk ton med ett upprepande komp som genomsyrar hela verket. Den gick väldigt fort att spela in och instrumenteringen är väldigt sparsmakad. Trummor, Cello och akustisk gitarr. Det saknas bas och sång, men eftersom sångaren Harry bor i Karlskrona får detta vänta. Basen får jag också skjuta upp eftersom jag helt enkelt måste köpa en ny. Det är ingen som har en bas som de vill sälja billigt?
/Atlas