Bokrea och bra musik

Bokrean! Ah, en av årets höjdpunkter för en framtida bibliotekarie som undertecknad. Påpälsade som Michelingubbar stod jag, Helga Valgus och Petter Mandelbaum och väntade utanför Akademibokhandelns entré med stor förväntan. Väl inne i värmen blev besvikelsen stor då jag endast hittade en bok som var intressant och den köpte jag. Utan någon som helst tvekan på min heterosexualitet gick jag fram och knep ett exemplar av ”Två systrar söta”. Det är en receptbok på kakor… Så ett tag framöver kommer man vara sockerbagare Atlas.
Sist men inte minst kan jag rekommendera en skiva som helt otippat är otroligt bra. Om du gillar avskalad, intimljudande musik med bra sång tycker jag att du ska kolla in Ebba Forsbergs självbetitlade album.

Mustaschlördag

När jag vaknade i morse såg jag hur solen log sitt allra bredaste leende och att termometern hade kämpat sig upp och låg på fantantiska 11.2 grader Celsius. Jag tänkte att den här dagen kräver något alldeles speciellt. Jag ska helt klart göra mig lördagsfin idag. Med ivriga steg begav jag mig mot toaletten för att raka av mig den krusbärsliknande ansiktsväxt man kallar skägg. Jag fattade ett stadigt tag om rakhyveln och detta verktyg är något som jag mycket sällan använder. Oftast brukar det endast bli att jag använder en trimmer när jag ska göra mig ansiktsfin eftersom jag ogillar känslan av något sylvasst mot min halspulsåder. Men en dag som denna kände jag för att låta sluskskägget falla. Efter att kämpat med hyveln en halvtimma såg jag helt bältrossjuk ut, men kände att jag började närma mig slutet av denna frivilliga tortyr. Efter att ha avlägsnat i stort sätt allt ansiktshår återstod endast en gigantisk Tom Selleck-mustasch. När jag stod där och tittade på mig själv i spegeln blev allt så självklart. Naturligtvis skulle detta bli min lördagslook. Efter detta var det dags att hitta passande kläder och det var idag mycket lätt. Det blev bruna manchesterbyxor och läcker westernskjorta. Klockan blev elva och min sambo, Helga Valgus, vaknade och var inte alls lika exalterad över mitt infall. Hon tyckte mest att jag såg ut som en tysk cowboy.
Efter att ha putsat på alla detaljer till perfektion var jag nu helt redo att visa upp mig på stan. Så jag, Helga och herr Mandelbaum gick till Deli för att dricka kaffe. Efter detta skildes våra vägar åt och jag gick till min vän Sushisamurajen för att snacka lite. Han blev glad att se mig eftersom jag inte varit där på ett tag. Dessutom var han vänlig nog att bjuda mig på en sushi och en dricka… vilken kille. Ja, dagen har sannerligen börjat strålande hoppas att den fortsätter på den inslagna vägen.

ATLAS

Observation i cafeterian

Som vanligt har jag och Petter Mandelbaum suttit på högskolan och försökt knåpa ihop ytterligare några rader till något som i framtiden kommer att bli en magisteruppsats. Vid 10 var det dags för den sedvanliga fikapausen i skolans servering. Istället för en koffeininjektion fick det idag bli fredagsgodis för studiebidragets tre sista kronor. När jag studerade snaskutbudet såg jag en kille som hade köpt en godisklubba och som han gick runt och slickade på med stor intensitet. Då slog det mig… det borde banne mig vara åldergräns på att köpa godisklubbor. Människor som är typ över 18 år kan ju inte gå runt och slicka på klubbor utan att se ut som Farbror Bosse. Jaja, jag antar att människor gör som de vill, själv håller jag mig till de salta S:en.

Vad fan har jag att säga!?

Invigningsfanfarerna har tystnat, det röda premiärbandet är avklippt och tårtan är slut. En helt ny blogg har öppnat sina små ögon och sett världen för första gången och jag antar att jag är den sista personen i hela världen att börja skriva blogg. Nu när det börjar bli dags att fylla det tomma utrymmet på sidan med brödtext undrar jag för mig själv vad fan jag har att säga. Just nu måste jag leva världens mest ointressanta liv. På dagarna sitter jag och Petter Mandelbaum i svettiga grupprum och försöker skriva uppsats. På kvällarna är jag svintrött och det enda som händer då är att jag sitter i soffan och kollar på film. Ja, jag ska försöka klämma ur mig någonting av värde annars lär den här bloggen bli som en roman av Marcel Proust där jag beskriver varenda liten oviktig detalj till in absurdum.

ATLAS